Strawberrybazooka!

6 Juli. 15.00
Det har gått nästan en vecka! Jag har inget minne av vad jag har skrivit i tidigare inlägg. Denna konstanta brist på mat och vatten och min kollegas ständiga visslande och fingerknäppande har drivit mig till black outs. Vad är det han håller takten till, frågar jag mig ständigt. Hör han en melodi som jag är för vek att uppfatta? Är det havets symfoni jag missar? Denna underbara musik som bara ett fåtal skarpsinta sjömän har fått uppleva genom människans historia. Jag blev självklart sjukligt avensjuk igår. Jag gjorde något mycket dumt. Jag plockade fram min gammel mormors antika speldosa som jag länge haft liggande längst ner i vitrinskåpet. Utan tanke att värdet minskar dramatiskt för varje användning! Allt jag ville var att bryta hans irriterande men ändå charmerande taktkänsla. Jag vevade och vevade. Tills mjölksyran brände i mina axlar och olika vågorna piskat, ja nästan blästrat, den plinkande plåtdosan ren från färg och lyster. Nilsy – han var taktfast.
Nu har jag börjar måla med vattenfärg istället. Göder mina mörka tankar på annat håll. Vatten finns det gått om. Färgen blandar jag själv. Det är en hobby jag haft ända sedan vi en gång bodde på land.
GUD vad jag behöver en kvinna!